Man kommer långt med ett leende

Är hemma i soffan tillsammans med Marcus och syster Maria och tittar på valvakan, jag har dock inte fått rösta detta år men det är ju lite spännande att se hur det går och vilka som ska styra Sverige de kommande fyra åren.

I fredags hade jag körlektion och körde för första gången "på riktigt" stadskörning med trafikskolan och tycker att det gick riktigt bra, och om man tror på min lärare så gick det också bra :D Imorgon, måndag, är det precis tre veckor kvar till jag fyller 18 och samma dag ska jag skriva teoriprovet för körkort i Västerås :D Jag pluggar som en liten dåre för att jag ska klara av det på första försöket ;) Och så är det uppkörning den 13 :)

Jag har funderat på det här med social kompetens... Det finns väldigt många människor som har social kompetens men också väldigt många som saknar denna förmåga. Det räcker egentligen bara med ett leende och ett vänligt ord. När man får något på stan säg "tack så mycket" och le. Vill man inte ha något som någon sträcker fram eller inte vill prata med en försäljare säg "tack men nej tack" vänligt men bestämt. Man måste inte vara sur eller se sur ut bara för att man inte vill prata eller ta emot något.
Människor som ofta ser sura ut har inte lika lätt att skaffa vänner som de som ser vänliga ut, har jag märkt. Har man ett leende på läpparna och kan säga "hej" till någon helt främmande människa, jag starta ett samtal, så har man till slut en liten koppling till att få en vän.

Man kommer väldigt långt bara med ett leende.